Sammanfattning av studieresultat

PRELIMINÄRA RESULTAT

Studien har pågått sedan juni 2007 och vi har för närvarande fått in ca 5000 fästingar med tillhörande blodprov. Idag är ungefär hälften av materialet analyserat. De preliminära resultaten pekar på att ungefär var fjärde fästing bär på borreliabakterien. De adulta fästingarna är oftast i högre utsträckning borreliainfekterade jämfört med nymferna. Detta beror sannolikt på att den adulta fästingen har tagit sig ytterligare ett potentiellt infekterat blodmål jämfört med nymfen. Nymferna verkar för övrigt stå för den största andelen av fästingar som biter människa då ca 70% av fästingarna som lämnades vid vårdcentralerna var i nymfsstadiet. Kvinnorna i studien var snabbare med att ta bort fästingarna jämfört med männen.

Totalt har vi upptäckt sju olika borreliaarter i de analyserade fästingarna, däribland de mest kända humanpatogen arterna. Vi har även hittat borreliabakterier som kan orsaka andra typer av symptomförlopp vid infektion, s.k. återfallsfeber. Men prevalensen av dessa borreliabakterier är låg bland de analyserade fästingarna.

Trots att Åland anses vara ett område med många årliga fall av Lyme borrelios så har vi funnit att prevalensen av borreliainfekterade fästingar är lägre där jämfört med områden ifrån Sverige som anses vara betydligt mindre utsatta för Lyme borreliosfall. Detta kan bero på många olika anledningar, t.ex. att Åland antingen hyser fästingar som har aggressivare borreliaarter eller att personer på Åland är särskilt utsatta för fästingbett, d.v.s. de blir bitna i högre utsträckning. Den senare förklaringen är nog den troligaste.

Trots att var fjärde fästing bär på borrelia så verkar risken för en borreliaöverföring från fästing till människa vara låg. Endast 3% av de analyserade 1550 fästingbitna personerna visade immunologiska tecken på en pågående infektion. Men av dessa var det ännu färre som uppvisade symptom. De personer som visade tecken på en pågående infektion tog bort sina fästingar betydligt senare jämfört med de som inte hade några tecken på infektion, detta bekräftar att överföringsrisken ökar med blodsugningstiden. Den genomsnittliga tiden fästingarna sugit blod innan de togs bort var 35 timmar för nymfer och 40 timmar för vuxna hon-fästingar. Ungefär en tredjedel av deltagarna i studien fick ytterligare fästingbett under den tremånadersperiod som studien pågick.

Vad gäller TBE-virus så har vi hittat det i endast 5 fästingar i STING-studien 2008 och 2009 av 2182 analyserade fästingar. Antalet kopior av viruset i fästingen korrelerade starkt med blodsugningstiden, men eftersom vi bara har fem fästingar med TBE-virus kan vi inte dra några säkra slutsatser. Tre personer bitna av en TBE-virus innehållande fästing var från Åland och de var alla tre vaccinerade och blev därför inte heller sjuka. Två personer som inte var vaccinerade blev bitna av TBE-virus innehållande fästingar i Sverige. I Uppsala, respektive Kalmar-trakten. Den ena, den som blev biten nära Uppsala fick feber i 4-5 dagar men tillfrisknade sedan utan värre symptom. Personen från Kalmar blev varken sjuk eller utvecklade antikroppar mot TBE-virus. Det verkar således som att det är möjligt att bli biten av en TBE-virus innehållande fästing utan att viruset överförs, alternativt att virus överförs men att det snabbt omhändertas och förstörs av immunsystemet. På grund av det det snabba omhändertagandet hinner inte antikroppar bildas mot TBE-viruset. Om man har antikroppar mot TBE-virus så visar det att man har varit i kontakt med TBE-virus antingen via ett fästingbett eller om man vaccinerat sig mot TBE. Vi undersökte blodet från alla fästingbitna under studietiden, även alla dem som blivit bitna av fästingar som vi inte kunde hitta TBE-virus i. Vi hittade då två personer, där fästingen som bitit inte innehöll TBE-virus, men trots det fick de nya TBE-virus antikroppar under studietiden som tecken på att de blivit bitna av en TBE-virus innehållande fästing. Troligen blev de bitna av ytterligare fästingar under studietiden som de inte upptäckte. En av dessa personer fick huvudvärk, nackstelhet och feber men tillfrisknade sedan och den andra hade inte haft några symptom alls. Således verkar det också som att man kan bli biten av en TBE-virus innehållande fästing, få i sig viruset och att kroppen producerar antikroppar mot viruset men att man ändå inte alltid behöver få några sjukdomssymptom.

Vi har analyserat fästingar från STING-studien 2007 och 2008 för Anaplasma-bakterien. Endast 2% av 1300 analyserade fästingar bar på Anaplasma.

Arbetet fortsätter nu med fokus på att analysera det stora material som kommit in hittills. Insamlingen av fästingar och blodprov fortsätter på en del orter/vårdcentraler

Comments are closed