Fästingen

Ixodes ricinus

Vanlig fästing (Ixodes ricinus) ©Pontus Lindblom 2009

 

Fästingar tillhör djurgruppen kvalster som är ett slags spindeldjur.  Uppmärksamheten mot fästingar och de fästingöverförda sjukdomarna är stor särskilt i semestertider.

I Sverige har vi 11 olika fästingarter och de flesta fästingar som angriper oss människor tillhör arten Ixodes ricinus. Ixodes ricinus eller den ”vanliga fästingen” som den också kallas finns i hela Götaland, nästan hela Svealand – och mer sällsynt utefter norrlandskusten upp till Umeå.

P.g.a. ett mildare klimat har fästingpopulationen ökat det senaste decenniet. Fästingen, som kan vara aktiv ner till några få plusgrader kan reproducera sig under större delen av året och även dess värddjur, t.ex. små gnagare, fåglar och rådjur kan förse fästingen med föda nästan året om.

Fästingens livscykel

Fästinghonan kan, efter att den sugit blod och parat sig, lägga upp emot 3000 ägg.
Äggen läggs ett och ett på marken i tät vegetation, efter att honan behandlat dem genom att täcka dem med ett vattentätt vaxlager. Efter ca en månad kläcks äggen. Fästingen I detta stadium kallas för larv. Den har 6 ben och är ca 0,5 mm lång. Efter att larven sugit blod från ett värddjur genomgår den en förvandling till nästa fästingstadie, nymfstadiet. Nymfen har 8 ben och blir ca 1 mm lång. Även den behöver ett blodmål innan den ramlar ner på marken, ömsar skal och övergår till det sista fästingstadiet, det adulta stadiet. I detta stadie avgörs om fästingen blir en hane eller en hona. Det är nu den utvecklar en hård kitinplåt som skyddar största delen av ryggen – åtminstone innan den sugit blod. Den vuxna honan behöver en blodmåltid för att kunna lägga ägg. Den vuxna hanen däremot behöver inte blod utan är enbart ute efter att para sig.

Fästingen saknar ögon, istället använder den sig av doftorgan för att känna sig fram. Dessa organ sitter på frambenen och med hjälp av dem avgör fästingen om det som passerar – inte alltför långt bort -är något att satsa på.

Ekologi

Fästingar är parasiterande varelser som ekologiskt fungerar som vektorer d.v.s. de överför bakterier, virus och andra mikroorganismer från ett värddjur till ett annat. Fästingar sörjer även som föda åt andra djur som fåglar, spindlar, myror, parasitsteklar, skalbaggar med flera. Förutom att fästingarna vill föra sina egna gener vidare har det kanske också betydelse för reglering av värddjurpopulationerna.

Comments are closed